Dag 1. Presentera dig själv.

gör som alla andra.
en sak i taget skrivning.
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick
allt inuti försöker komma ut.
spyr ut från balkongen invirad i något genomsvettigt lakan köpt på 90-talet.
Kurar ihop mig vid sängens fotända & dinglar ner med vänstra armen & drar fingrarna längst den smått
grusiga mattan. Jag borde damsuga. Faller ner i ännu en sjö av tårar för att jag inte har det rent.
För att allt är så jobbigt, för att jag kommer spendera helgen helt ensam.
Sträcker mig efter pennan & blocket på golvet & skriver med knarrig handstil "och om jag inte orkar hålla ut
längre?". slänger allt i väggen & drar in mig till ett litet knyte. Ett litet knyte med mascara längst båda kinderna,
nariga läppar, tovigt kort hår som knappt orkar längre det heller & en så blek kropp att solen skulle bländas.
Ansiktet har så många stressfläckar & ögonbrynen börjar försvinna för att jag nervositetsdrar i dem så mycket.
Skriver ett brev;
Jag tror att leverfläckarna som existerar på kroppen är till för alla andra människor så att de ska veta hur många
gånger ens hjärta har blivit krossat.
Din är den som sitter på min högra axel. Den som alla ser, men den som jag glömt bort (ibland ser jag den. då
gör den ont. Som om allt ont du gjort sitter i den)
Jag orkar inte ha ont mer, orkar inte bära på mer leverfläckar nu. Så många år. Så jävla många år. Allt får mig att gråta. Mest av allt pojkar som skriver att de tycker att jag är snygg. Jag gråter varenda gång, säger artigt tack & är trevlig. Är det någonstans ute så ler jag finurlig tackar & skrattar, ursäktar mig & gråter i min ensamhet på
toaletten. Jag vill inte vara en jävla fasad längre. Jag är ingenting mer.
Kanske jag tror att du är räddningen.
brevet ligger inlaminerat bredvid mig nu
på baksidan står ett citat från 'Nick and Norah's infinite playlist' för jag tyckte det passade oss:
Other bands, they want to make it about sex or pain, but you know, The Beatles, they had it all figured out. "I Want to Hold Your Hand."That's what everybody wants. They don't want a twenty-four-hour hump sesh, they don't want to be married to you for a hundred years. They just want to hold your hand.
Nu ska jag låta min hals vila, mina ögon torka & hela jag läka. Orkar inte spy av alla känslor som gör ont längre.
ibland blir ensamheten lite väl påträngande.




men orka då.

Precis den där stunden då man blir så trött, arg, ledsen & besviken.
Precis den stunden inser man att det alltid kommer vara så.
Det kommer aldrig någonsin förändras.
Människor kommer alltid bete sig som de alltid gjort.
Och jag kommer alltid bli arg & så fruktansvärt besviken.
Så.
jag skiter i att ens försöka vara vän med någon nu.
jag har sofie & andré.
de förstår mig.
jag förstår dem.
de skickar låtsaskramar i sms för att de vet hur jag är
de skickar fina ord & försöker hjälpa lite ändå.
fint.
nu ska jag återgå till min konstiga vecka av oerhört mycket tårar & feber.
Flera rullar med film & ont i min hals.


Alla mina svartvita negativ har nu dykit upp i min famn & jag har tre rullar att skanna in. Även en engånskamera film med massa fina bilder från tricks/tricks/tricks som vi [jag, André, Henrik & Joni] var på i December! det kommer bli så himla kul & läskigt att se vad som finns på alla bilderna. Så min fredagskväll är: vid datorn!
[verkar också dragit på mig någon sorts förkylning. jättekul]
lille katt lille söte kattaaa.
I vår familj gillar vi katter! Sammanlagt har vid numera 6 st, då vår första & finaste kise Pyret fick avlivas efter 17
½ år i familjen. [ fick hennes när jag var 1 år.] Det är väldigt tomt utan henne men min bror skickar roliga &
knäppa foton på hans katter där uppe i Stockholm! Han har också gjort en facebook sida åt dem, hah. Men det är
bra för man blir lite småglad & längtansfull när man ser bilderna.

Det här är Norah, en katt som är en smula rädd för allihopa som hon träffar, men gullig mot mig & sover bredvid
mig i sängen när jag är på besök i Stockholm.

Norah har även en jättegigantisk "bror" vid namn Jones [ja, Norah Jones] han är stor. Jag har inte träffat honom.
Men Norah är av "normal" kattstorlek. Så jämför med Jones

Det här är då stora kisen Jones, han är mysig enligt min brors skickade videos till mig & klumpig enligt smsen jag får ibland. mysekise med fluffig mage!
p3-prat & nervositetsskratt!
Jag nervositetskrattade mycket för jag hörde knappt vad de sa.
här är länken ; http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2024
(för eer som lyssnar någon annan dag så är det den 24 mars)
Spola fram till 02.47!!
-lite utav en tonårsdröm har det varit att vara med i P3 & nu jäklar så!!-
Tiden räcker inte till & jag räcker inte till.

.

15 år.
!!!!!!!!!!!!!!!!!

[allt det här väntar jag på, men jag kan mer än gärna vänta ett lite till]
HEJ
IDAG FIRAR JAG 3 MÅNADER UTAN SEX (och ja jag är helt cpsuperglad!!!!)
hm ni kanske tänker "varför?" & jag känner väll mest att jag har fått nog av allt som inte är på riktigt.
Trött på låtsaskänslor & fyllekärlekar som är dumma i huvudet. Jag ska bli kär, annars NEJ.
& I FÖRGÅR SÅ HADE JAG & ANDRÈ KÄNNT VARANDRA I 100 DAGAR!!!!!!!!!!!
(och de andra fina vännerna med från de olika djanamnet hit & dit)
DET ÄR SÅ KNÄPPT & SÅ HIMLANS UNDERBART!! åh.
förstår inte hur snabbt tiden har gått & sist jag kysste en pojke kommer jag inte ens ihåg!
åh allt blir så bra när jag inte beöver hålla på med känslor & är helt jätte oberoende, helt knäppt bra!
Så ikväll (alltså om ca 21 timmar) ska vi dansa på madison i utklädnader & jag ska vara einstein!!
bara försöka gömma sig & glömma.

Igår var kaos. i korta ord; tåg, han, hjärtstopp, tårar, snäll tant, vin, mera vin, vodka, vodka, spy, gråta, spy.
skrev fyllemail till pojkar & hängde med philip & pratade.
Idag var kaos. spytt & gråtit hit & dit hela dagen. ändå vill jag bara dricka bort allt & sluta känna igen.
behöver någon som pussar borta dumma sår & dumma tårar. det kliar i hela kroppen
musik.
Musik. På renaste allvar så har jag blivit vän med nästan alla mina vänner genom musiken. Genom att gå på konserter, tipsa om musik på spotify, festivaler,genom musikfilmer ja allt som har med musik att göra. Musik är en sån oerhört stor passion & nästan det viktigaste i mitt liv faktiskt. & om jag ska vara ärlig så kan jag inte vara vän på riktigt med någon om de inte har musikintresset som jag har. (förutom sofie. men där är det andra grunder). Jag tycker inte om människor som är lite instängda på sin egna musik & inte utforskar. Musik är så oerhört mycket & konserter & att dansa hela natten är det bästa jag vet. Och jag vet mycket väl vilkaa människor jag inte har något sorts utbyte med när det gäller intressesaker.
Så helt enkelt; Den gemensamma kärleken till musik.
[ sen så är hela triangelgänget typ helbäst, knäppa, galna & oerhört dansiga människor]
lite lyckliga stunder är bara så bra ibland.

Definitionen av lycka kan ibland vara så himla knäpp & svår., speciellt när det bara öser ner regn & snö när man
tror våren har kommit för att stanna. Men den här senaste veckan har det dykt upp lite överallt.
#1 när vi står 7 personer under ett minitak & röker för att det spöregnar ute. Och plötsligt kollar en pojke från skolan på mig & säger "du har väldigt vackra ögon". Då blev jag tyst & oerhört tagen av just stunden.
#2 nya lakan i sängen
#3 fina glee avsnitt som man kan se om & om igen
#4 den där kvällen på heartland då en väldigt söt pojke kollar på mig en massa gånger & ler.
#5 då man tror man har tappat bort sina glasögon, hittar ett par i sysalen som man testar för skojs skull &
upptäcker att det faktiskt är ens egna glasögon som man råkat lämna där.
#6 när jag inser att jag klarat mig utan den-där närheten i tre månader, då, då blir jag glad.
#7 stunden då en nyfunnen vän säger " du måste ju ha pojkvän, du är ju så jävla snygg & kanske lite perfekt".
#8. Just den där stunden då jag & sofie får skrattanfall åt ingenting för att sofies meningar är så knäppa.
#9 Då jag ringer till mamma & hon svarar med "jag tänkte precis på dig & undrade när du kommer hem, konstigt
att du ringde." klockan nio på morgonen. Ja för då inser man att man hör ihop, mamma & jag.
W&W
Han+upptagen
jag+trött
= skitsamma. jag bryr mig inte.
Skriver listor hela dagarna lång för att aldrig göra dem.
JJ på inkonst i Malmö
I fredags var det JJ på inkonst i malmö, sjukt mycket folk & som köade jättelänge. Men vissa är ju smarta & kommer dit tidigare så att de slipper köa! Konserten var fin, JJ är ju inget som man direkt dansar till i massor. Men de spelaed en cover på Broder Daniel- When we were winning. Det var fint! hah pojken som också var där förstod inte riktigt varför jag grät, men det gör inget. Det gjorde inte jag heller, jäkla broder daniel.
Egentligen skulle ju grabbarna med också men det blev trubbel där. Aja. Jag gick det med dessa människor;

Karolina & André /(som förövrigt är så jäklans full här men förstår inte det)

Matildakatt & Emmykatt

& Martina med spaceiga läppar!
Heartland & dansant natt

I Lördags försvann jag bort till Syskånska nationen i Lund. Lite småtrött & förvirrade efter den långa kvällen &
finfina JJ konserten så kände jag mig mest opepp. Men tänkte att allt kanske blir bra tillslut, från början satt jag med en bok i handen & lugnade mig på Nellies rum. Sen gick jag ner, tog en öl & hade kul.

Men de hade gjort det så himla fint där inne, det var nästan som ettt litet sagoland. Svalor i taket, björkar på
väggarna, massa gosedjur på hela scenen där bandet senare skulle spela & indiepopsklänningar i baren &
paraplyn.

Det är ju faktiskt så att jag egentligen inte får vara på ssk eftersom jag inte är studerande där.. Men som tur är så
är min äldsta barndomsvän boendes där & skulle dja på kvällen för första gången i sitt liv. (Hon i rosaaktiga
klänningen bredvid mig)

You Say France & I Whistle spelade & jag tyckte det var helt grymt bra, så försök att se dem människor!

Nellie & Esau som var djs hela kvällen & som jag sen joinade hela kvällen, drakc öl & dansade i båset & fungerade
som mellanlänk när de inte kunde bestämma sig! Vi alla kände det som om vi hade gått 5 år tillbaka i tiden & ibland dansade nog vi mer än vad publiken gjorde.

Såhär mysigt & magiskt vart det där inne & tusen gånger mysigare egentligen.

Jag & Nellie under kvällen!
Senare försvann vi iväg på efterfest som slutade kl 8 på morgonen för att slå sig ner & se på "min vän totoro"
Sen somnade jag, nellie & erik när de andra skulle handla frukost. Vaknar några timmar senare av att Nellier skrattar riktigt mycket åt erik & då har stackarn blivit målad i hela ansiktet & över hela armarna & FUKK på knogarna. hah åh. bra & jävligt fin kväll!!
[ Alla bilder är Nellie's!!]
Jag försökte några gånger att få ordning på allt, men har gett upp lika snabbt.
Minns att när jag gick i högstadiet så gick jag lite till kuratorn då & då. Men fann aldrig någon poäng i att sitta där & berätta mig liv. Det var ju ändå ingenting som ändrades. Så jag gav upp & gick aldrig dit igen. Eller jag hittade min egna kurator som inte var en kurator utan min SYO. Bästa någonsin, maggan fick se mig sitta & gråta i hennes fåtölj så många skoldagar & jag gick knappt till skolan förutom för att träffa henne & min dåtida bästa vän Louise som räddade mitt liv så oerthört ofta.

[ibland när jag var hemma plingade det på dörren, jag öppnade & där stor en burk med kärlek i, från Louise & fina ord på en lapp.]
Men högstadiet tog slut & jag trodde jag började om på ett nytt liv. Men saker hänger kvar i bröstkorgen & jag försökte om & om igen att gå till kuratorn på fasta tider. Men det gick inte, jag fann ingen poäng i det som vanligt även fast alla andra tyckte det var den bästa idén.
Det hände så oerhört mycket denna sommaren som var nu & skolåret innan. Så jag tog mina grejer, beställde tid & gick till en psykolog. En enda gång. För när jag satt där & berättade om vad det var för fel så insåg jag att det är så mycket som är fel att jag inte kan rätta till någonting. Allt hat som ligger inuti mig kommer inte försvinna & jag vill inte sitta & gråta framför den här okända kvinnan. Hon frågade mig om hur mitt förhållande till min pappa var eftersom jag var så oerhört nära med min mamma & bara pratade om henne som familj. Jag kollade på henne med stora tårfyllda ögon & sa " jag vill inte prata om det." timmen var slut. Jag gick därifrån, beställde en ny tid & sen satte jag aldrig min fot innanför tröskeln igen.
Anledning till att jag aldrig stannat kvar; om någon ska få lära känna mig på riktigt så är det inte en okänd människa vars yrke är att lyssna. Och jag känner mig så dum när jag sitter där & säger vad som har gått fel. Berättar om pojkarna som dök upp & försvann titt som tätt, de konstiga morgnarna då jag vaknade upp på okända ställen, om alkoholen som bosatt sig i mitt blod, om de tomma löftena, om den oexisterande fadersfiguren & hur ingenting har en mening längre för jag är tom.
Själv bär jag på så mycket skit som gör ont & jag vet att många andra också gör det. Men har aldrig förstått hur de orkar fungera, hur de bara kan glömma bort att det gör ont? För mina hjärtslag skaver & jag kommer aldrig glömma när jag är 12 år, stirrar i speglen & säger "är ingenting. absolut ingenting. Snart gör jag det." Tar rakbladen & skär stora sår på vänstra bröstet för att det kliar.

Minns när jag var 15, drack varje dag, åt inte, citerar ' för sent för edelweiss' i alla skrivblock, skar i mina lår & låg på en mörkröda mattan i rummet, grät & spelade edith piaf & janis joplin på repeat. Gick bara ut från mitt rum för att röka eller duscha. Träffade en lockig pojke & en sönderblonderad tjej som båda blev det viktigaste i mitt liv ett bra tag. Men ingen märkte något om hur jag mådde förens den näst sista veckan i nian. Då de insåg min frånvaro från skolan & skickade mig till en kurator. Skolan slutade, jag gick ut med helt okej betyg, bättre än många andra som var i skolan ändå. Sen var det den bästa sommaren i mitt liv.
Ärren finns fortfarande kvar & syns tydligt, hjärtat & bröstkorgen kliar fortfarande. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer bli hel igen & jag vet att man blir hel när man är redo för det. Jag är på god väg.
mars, mars.
vill springa till mammas famn & skrika att hon i alla fall kan försöka rädda mig. för nu är allt så kaos som det kan bli & jag kryper till balkongdörren för att mina ben viker sig. cigg, öl & cigg.
Gråter när han ringer men han märker nog ingenting, men allting viker sig fel & rösten brister.
Jag måste sluta fly från problem. Så enkelt är det, bara lite svårt att veta vart man ska börja.
Någon som har tips på hur man gör? För jag är löjligt vilsen nu.
Kvällens spellista:
ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR ALLA DUMMA GRÅTLÅTAR (klicka, gråt & ge gärna förslag på vad för mer låtar man kan gråta sönder till.)

